En utfärd till en konstgjord värld

Hej på er mina små tv-tittare!

I dag har jag varit på en utfärd till ett ställe där man spelar in filmer. Den allra största filmstudion i Ryssland heter Mosfilm. Där har de spelat in tusentals filmer.

Mosfilm är en förkortning av Moskvas filmstudio.

 De arbetar på ett jättestort område där det finns en hel stad som är byggd  bara för filmer.

De målar om husen och hänger upp olika skyltar så attt de passar till olika filmer.

Den här byggnaden föreställer en järnvägsstation och den kommer att synas i en ny film som heter Anna Karenina.

Den filmen är inte färdig och har därför ännu inte visats för någon.



Inne i jättestora hallar har de femton inomhusstudior där de byter ut dekorationerna så att de passar den film som spelas in.

De här takkronorna kommer också att synas i Anna Karenina men då filmen spelades in var den här hallen dekorerad så den såg ut som en fin festsal.

Det finns till och med en gata som heter Mosfilmovskaja ulitsa på ryska, det blir Mosfilms gata på svenska.

I Mosfilms museum finns det gamla bilar som fortfarande går att köra. De flesta av dem har varit med i många filmer.

Där finns ockås en massa olika dekorationer och dräkter från olika filmer.

Den här fina klänningen och hatten hör också till filmen Anna Karenina.



Det var riktigt roligt att gå omkring i den fantasifulla Mosfilm-världen men ibland ser man också spännande saker i verkligheten.

Som de här skorna som stod intill en trottoar i Moskva. Varför tror ni någon har lämnat dem efter sig?

Nu ska ni ha det så skönt och klä er varmt så ni inte blir förkylda!

Tusen kramar av Famo

Jag vågade åka linbana!

Hej på er mina små modiga älsklingsungar!

Nu har också jag varit ganska modig. Jag har nämligen åkt linbana högt uppe bland bergen. Jag vågade till och med titta ut.

Jag är åter på en jobbresa. Nu har jag åkt till en stad som heter Sotji. Ni kanske minns att jag var här för några år sedan då det var vinter OS i Ryssland.

Sotji ligger vid ett hav som heter Svarta havet. Här är det fortfarande rätt varmt fast hösten har kommit. Många människor njuter av solen vid stranden.

På kvällen då solen gick ned såg det så här fint ut i småbåtshamnen.

Synd att jag hela tiden jobbar, annars skulle jag ha simmat i Svarta havet,

 Bara sådär tjugo-trettio kilometer härifrån finns det riktigt höga berg.

 I dag var jag på jobb på ett möte som hölls i ett hotell på en bergstopp.
Dit måste man åka linbana.



Ni vet ju att jag inte tycker om höga platser och jag tyckte att det var obehagligt att stiga in i den lilla kabinen.

 
Men sedan var utsikten så väldigt fin att jag glömde vara rädd!

Titta nu hur vackert här är med sol på sina ställen och dimma på andra.

 

På vintern finns här höga skidbackar. Ni väntar säkert redan på snö där hemma. Jag håller tummarna att det snart kommer så mycket snö att ni kan skida.

Tusen kramar av Famo!

Ibland är det råddigt och smutsigt

Hej på er mina små sötnosar!

Ibland reser Famo till sådana ställen som inte är så fina. Förra veckan reste jag till en stad som heter Tjeljabinsk och där såg jag mycket skräp.

Tjeljabinsk ligger nästan tvåtusen kilometer från Moskva. Det är en väldigt lång väg. Som tur flög jag dit, annars hade jag nog ännu inte kommit fram!

Den första morgonen såg jag något fiffigt när jag tittade ut genom fönstret i hotellet. På bakgården stod det soptunnor som hade en fotpedal. Då man trampar på den öppnas locket. Tänk så bra om man har händerna fulla med soppåsar!

En sak var inte så bra. De sorterar inte soporna alls, utan slänger allt i samma låda och sedan förs allt till en jättestor avstjälpningsplats.

 

Det är ganska fånigt att göra så. Det finns ju mycket som man kan använda på nytt. Till exempel papper, metall, glas och tyg borde man ta till vara.

 Ni kan tro att det luktade illa vid soptippen. Där flög himla många måsar som hittade mat bland skräpet. De var säkert de enda som var nöjda!

Nästa år ska den stora soptippen stängas och sedan är det meningen att stadens smartaste människor ska hitta på ett sätt att samla in sådant som går att använda bland soporna. Jag vet inte om de kommer att lyckas.

Tjeljabinsk är en riktigt fin stad med väldigt breda gator. Där finns också en gågata. Där får inga bilar köra.

Och på en vägg har någon målat en skojig katt. Den ser söt och fin ut, tycker jag.

De har också en kyrka som jag tycker är vacker. Ja, de har ju förstås många kyrkor, men just den här tyckte jag särskilt mycket om. De ryska kyrkorna har speciella runda dekorationer på sina torn. Dekorationerna kallas kupoler. Ibland är de guldfärgade, ibland till exempel gröna som här.

Det bor en miljon människor i Tjeljabinsk. Det är alltså en väldigt stor stad. Jag hann bara se en liten, liten del av den.

Nu ska ni ha det så skönt och leka snällt!

Tusen kramar av Famo

Tick tack, tiden går

Hej på er mina små älsklingsmänniskor!

Vet ni vad det är som går och går men aldrig kommer till dörren? Javisst, ibland är det en klocka men ibland är det Famo!

I dag tänkte jag fara till en herrgård som ligger i en stor park. I herrgården finns det ett museum där jag har varit en gång för länge sedan. Nu tänkte jag titta på det en gång till.

Jag åkte tunnelbana till parken och väl framme började jag gå. Det var så skönt väder fastän det duggregnade.

Parken är jättestor och jag var osäker på vägen så jag frågade en farbror hur jag ska hitta till herrgården.

Det borde jag inte ha gjort.

Han förklarade att jag skulle gå ut från parken och över en gata till en annan park. Där skulle jag följa stranden och sedan se huset till vänster.

Jag tyckte det var lite konstigt att gå ut ur parken för jag hade sett på kartan att gården finns i den, men så tänkte jag att farbrorn nog vet bäst, han är ju Moskvabo.
Jag gick alltså ut ur parken, över vägen och in i en anna park. Där följde jag en stig som gick längs stranden till en liten sjö.

 Plötsligt blev ekorren och katten sura på varandra.




Katten ville titta på dem som fiskade vid stranden men ekorren ville titta på träden.

När jag kom fram till det fina huset insåg jag att det var en helt annan herrgård än den jag var på väg till. Jag hade tänkt gå till en som heter Kuzminki och nu var jag vid en som heter Ljublino.

På ryska kallas sådana herrgårdar för usadba, de är fina hus med parker omkring där rika familjer bodde förr i världen. Inne i det fina huset i Ljublino hade de en massa klockor utställda. Alla såg olika ut och var fint dekorerade.

Där fannns också några timglas, sådana hade man innan man hade klockor.
De är av glas ser ut som åttor som innehåller fin sand.

Sanden rinner sakta ned från den övre bubblan till den nedre och när den har gjort det vänder man timglaset upp och ned och så rinner sanden åter ned.

Det var riktigt roligt att titta på klockorna och ekorren och katten blev glada igen.

När vi kom ut kom vi ihåg att det nu är två år sedan jag började skriva Famobloggen för er. För att fira det gick vi glada omkring i parken och tittade bland annat på änder som vilade sig på järnbalkar.

Vi blev ännu gladare då vi såg en mamma och en pojke som  fotade något i gräset och det visade sig att de hade ett helt gäng figurer med sig.

Sedan tog vi metron hem igen.

Nu ska ni ha det riktigt skönt och kiva!

Tusen kramar av Famo