Oj då - bloggen har ju funnits i ett år!

Hej på er små höstlöv!

I dag kom jag plötsligen ihåg en sak. Famobloggen har nu funnits i mera än ett år. Det är ett år och tio dagar sedan jag skrev till er första gången.

Jag har berättat och visat bilder från elva länder. Mest från Ukraina och Ryssland förstås. Det finns nu 66 berättelser i Famobloggen. Hoppas ni orkar läsa många till.

Ekorren var ju inte med från början, men den fick några extra nötter i dag och så tände vi ett födelsedagsljus för bloggen.

Käraste ni små finisar, tack för att ni finns och tack för att ni läser om mina resor!

Tusen kramar av Famo

En liten konstrunda

Hej på er små fingerfärgsmålare!

Efter jobbet i dag gick jag en tur i en skulpturpark här i närheten. Jag har varit där många gånger förra gången jag bodde i Moskva men nu ser parken helt annnorlunda ut. Jag tyckte att den var så fin och där finns massor av olika skulpturer att titta på. Den som ni ser överst heter Moskvafloden. Tror ni attt konstnären har tänkt att tantens hår ser ut som vågor?

Det här föreställer Ryssllands mest kända författare. Ni vet säkert att en författare är en som skriver böcker.

Den här mannen hette Alexander Sergeevitj Pusjkin och levde för tvåhundra år sedan.

Han skrev dikter som alla ryska skolbarn lär sig utantill.


Här ser ni några till. Det blev nästan mörkt medan jag gick i parken. Därför är bilderna inte så ljusa.

I parken satt också den här figuren.

Allra sist såg jag några typer som stod i lampskenet intill ett hus. Kanske de smygrökte?

Efter att jag hade varit i parken gick jag till ett konstmuseum och tittade på en mycket fin utställning.

Där fanns massor av tavlor av en rysk konstnär som föddes för hundrafemtio år sedan. Han hette Valentin Serov.

Det var kö till kassan, så populära är hans tavlor. Inne i salarna fick man inte fota. Jag tog en bild i smyg. Den blev lite suddig.

Jag köpte ett par kort med Serovs tavlor så att ni skulle få se hur de ser ut. På utsällningen fanns det många, många fler.

Nu ska ni ha ett skönt veckoslut. Tusen kramar av Famo!

Aj jo, i en hall stod det en massa stafflier. Det är ställningar som konstnärer har sina tavla på medan de målar. Jag tyckte de såg roliga ut.

Jag träffade en allergisk häst

Hej på er små solsmulor!

Kan ni tänka er att en häst kan vara allergisk mot hö? I går träffade jag en sådan häst på en gård här i Vitryssland. Den måste äta gräs i en park fär att inte bli sjuk.

Den här gården är ett ställe dit man kan komma för att koppla av och titta på djur.

Här finns också ett hus som är upp och ned. Jag tyckte att det var hemskt obehagligt att vara inne i det huset.

Men de många fina hästarna tyckte jag om.

Här finns ett torn dit man kan klättra upp.

Inne i tornet fanns de här träskulpturerna.

En flicka hjälpte vår fotograf med fönstret.

Det här såg jag från tornet.

Mannen som sköter gården tycker om att jobba med olika saker. Han kan bland annat smida järn. Det var intressant att se då han värmde en järnbit i eld och sedan formade den heta biten med en slägga.

Han gör också konster på hästryggen. Då har han en fin gammaldags dräkt på sig.

Senare på kvällen var jag på en promenad i Minsk och då såg jag några helt konstiga djur!

 Vad tror ni att de är?

Hoppas att ni har en fin dag också i dag!

Tusen kramar av Famo!

Det här tittade jag på i morse

Hej på er små morgonpiggelinar!

Jag är nu i en stad som heter Minsk. Det är huvudstaden i Vitryssland. Jag har skrivit om Vitryssland också tidigare så ni kanske kommer ihåg att det finns ett sådant land.

Här på mitt hotell har de väldigt fina keramiktavlor i restaurangen. Keramik är sådant som man gör av lera och sedan bränner man det i en het ugn så det blir hårt. Man kan måla det också.

Här får ni se några av hotellets keramiktavlor. Jag tycket att den som har gjort dem är jätteskicklig.

Tusen kramar av Famo!

På väg under jorden och på marken

Hej på er små cykeltroll!

I dag tänker jag berätta för er om hur man kan ta sig fram här i Moskva.

Här finns massor av bilar och ibland är det långsammare att åka bil än att gå. Gatorna är jättebreda och det finns särskilda tunnlar under gatorna för oss som går till fots.

Under jorden kan man också åka tunnelbana.

Den här metrostationen finns nära mitt hem

Tunnelbanan är järnvägsspår i tunnlar långt nere i jorden. Där kör tåg. Här heter tunnelbanan metro.

Metrons eget märke är ett stort M.

Det finns nästan tvåhunda stationer och miljoner människor åker metro varje dag. Ibland är det jättetrångt i tågen. I dag var det inte hemskt fullproppat.

Alla stationer ser olika ut. De är ofta väldigt fina.

Man åker ned och upp i långa rulltrappor. Ekorren tyckte det var spännande att titta sig omkring i rulltrappan.

Vet ni vad det här är?

Jo, pilarna visar att de som kommer ut från tåget ska gå rakt fram och de som ska stiga på tåget kommer in från sidorna.

Ibland är det roligare att åka buss.

Då kan man se sig omkring.

Men i dag när jag skulle åka hem med buss blev det tvärstopp. Bussarna går på elektricitet och är fästa i elledningar.

Nu hade en buss fått något fel och då kunde inte de andra bussarna heller åka vidare.

Där stod en hel rad med bussar som kanske lekte att de var ett tåg. Och i en av bussarna satt jag och tittade mig omkring som en nyfiken groda innan jag steg av och gick hem till fots. Så kan det gå.

Nu ska ni komma ihåg att ha varma kläder på er så ni inte blir förkylda.

Tusen kramar av Famo!