Se upp - titta på hus!

Hej på er små byggarbarn!

Nu ska jag berätta om något som jag tycker mycket om att göra. Nämligen att titta på hus.

Ni vet ju mycket om hur det går till när man bygger hus. Era pappor vet förstås ännu mera, de kan bygga hus riktigt själva.

Det finns så väldigt många olika hus och de har olika fönster, dörrar och tak.

Det är intressant att tänka på varför någon har tyckt att ett hus ska se ut på ett visst sätt.

Ni vet kanske att de som funderar ut och gör ritningar till hus kallas arkitekter? Det är säkert ett roligt jobb.









Här i Kiev finns det massor av spännande hus att titta på.

En del är ganska slitna och en del nästan helt söndriga.

Hoppas någon vill reparera det här huset som är så vackert byggt.

Det här huset är över hundra år gammalt.

De här husen är rätt nya.









Här får ni titta på en hel rad olika hus.Kanske ni märker att ett av husen speglar sig i ett annat?

 Där det finns stora hus med många människor finns det ju också många bilar. Det här är en rad garage.

 
Kanske ni sedan själv vill rita en bild av ett fint fantasihus?



Tusen kramar av Famo!

PS
Jag skrev att era pappor vet hur man bygger hus, men jag var en riktig glömskis-famo, för det vet ju era mammor också! Mamma Miia är ju expert på det, det är hennes jobb. Mamma Pernilla har ju tänkt ut och planerat ert hus. 

I underjorden

Hej på er små grävmaskinsförare och spadsvängare!

Nu ska jag berätta för er om några tunnlar.

Här i Kiev finns det en tunnelbana. Det är alltså tåg som går under jorden i tunnlar. Det är ett väldigt fiffigt system att ta sig fram i en storstad.

Man åker rulltrappa ned i tunnelbanan, och förstås också upp igen. Trapporna är långa och ibland ganska branta.

 Alla stationer ser olika ut. De är dekorerade på olika sätt.


Så här ser det ut på en station som heter Den gyllene porten.

Tågen här i Kiev är blåmålade.

 I dag var det var det väldigt lite folk i vagnen, ofta är det helt proppfullt. Då Pontus och Johanna var här var det en gång så fullt att Pontus nästan inte fick plats. Han blev i kläm i dörren och det var inte alls roligt. Då var jag sur på alla människor som inte snabbt gick längre in i vagnen. Pontus sa att det inte gjorde ont, men otrevligt var det förstås.

Ekorren och jag åkte tunnelbana till en stor park. För att komma dit måste vi gå genom en tunnel. Det finns många tunnlar under breda gator. Då behöver man inte vänta på grönt ljus och bilarna behöver inte stanna.

 Det finns ett speciellt trafikmärke som visar var det finns en sådan tunnel.

 

I parken var det fint. Det börjar äntligen bli vår.

Men, men! Där var många människor på picknick och de rådd-sluskarna städade inte efter sig.

Parken är full av skräp. Ekorren och jag morrade och tittade argt på dem.

För att bli glada igen gick vi på kafé och åt godsaker. Då fick ekorren träffa några påsktuppar. Nu är det bara några veckor till påsk och det börjar finnas påskprydnader på många ställen.

Nu ska ni ha det så bra och leka snällt i sandlådorna!

Tusen kramar av Famo!

Uppåt väggarna!

Hej på er alla små konstnärer!

Nu ska ni få se något roligt. Här i Kiev ser man ofta bilder på husväggar. Alltså utomhus.

Det finns speciella målare som har som jobb att måla sådana bilder. De som bor i huset beställer en bild och konstnären målar den. Många av dem är ganska fina, tycker jag.

Den här bilden är inte helt färdig. En som bor i huset berättade att pengarna tog slut. Nu sparar de så att konstnären ska måla dit också giraffer, träd och apor.

En del av bilderna är nog inte beställda, men också de är ganska skojiga, eller hur?

Fast man får ju inte gå omkring och måla på väggar så där bara!

Tusen kramar av Famo!

En nästan 800 år gammal lejonstad

Hej på er små lejonungar!

Nu ska jag berätta om en stad som jag besökte den här veckan. Den heter Lviv på ukrainska och Lvov på ryska.

Lviv är en gammal stad, den har funnits i nästan åttahundra år.



Där finns massor av gamla, fina hus. Och där finns också massor av lejonstatyer.





På ukrainska och ryska heter lejon lev, det skrivs лев.
Här får ni se några av de stenlejon jag såg.

En dag åkte jag ut på landet och då såg jag andra djur. 







 

 

 Det här är en kalkon. 

När jag var liten hade vi en tid kalkoner. Kalkontupparna brukade burra upp sig och föra oljud. Det låter ungefär kulukulukulu. 

Nu när jag hörde sammma ljud i Ukraina kom jag ihåg våra kalkoner. 

 


Jag var också i en skola. Barnen busade på samma sätt som  ni säkert gör ibland. 

  I Ukraina är det ganska vanligt att man har en skoluniform. Ni kommer kanske ihåg att jag i höstas skrev om skoluniformerna i Armenien? I den skola jag besökte i Lviv hade barnen broderade kragar på sin uniform. 

Den här pojkens farmor hade broderat hans krage. Det är tur att ni inte behöver sådana kragar för jag vet inte om jag skulle kunna brodera så fint.

 En dag klättrade jag ända upp i ett högt torn och tog ett foto av utsikten. 

Det var väldigt många trappor men utsikten var fin så jag var glad att jag tog mig upp. 


 


Nu ska ni ha det riktigt bra, tusen kramar av Famo! 

Så roliga de ser ut!

Hej på er små sötnosar!

I dag ska jag visa er några filurer som jag har sett här i Kiev i går och i dag.

En del av dem är levande, andra är konstgjorda. Men jag tycker att de alla är skojiga.

Farbrorn med hund satt på en parkbänk i lugn och ro trots att det regnade som bara den.

Den här tanten sitter i solskenet och tittar på barn som leker i en park.

Lite längre bort är några farbröder i färd med att spela schack.

Men de huisigaste var nog de två som gjorde akrobatkonster vid en utsiktsplats.

Jag var riktigt rädd då jag såg dem. Sedan gick jag till kanten och tittade ned, som tur fanns där en sluttande brant, så de skulle kanske inte ha slagit sig så farligt om de hade fallit.
 
Fast de sa att de inte är rädda. Om man bara tror på sig själv kan man göra vad som helst, sa mannen.

Så nu tycker jag att ni ska tro på er själva! Och så ska ni också tro på mamma och pappa när de säger att ni inte får balansera på höga höjder, och därmed basta.

Tusen kramar av Famo!