Det är ingen ordning på mig - nu reser jag igen!

Hej på er små gullungar!

Så här kan det gå, just kom jag hem från Ukraina och nu är jag åter på resa. Lilla ekorren kom inte med den här gången utan stannade hemma i Borgå. Så här såg det ut då vi flög hem från Kiev förra veckan. 

Jag är nu på en jobbresa i en stad som heter Riga. Den är huvudstad i ett land som heter Lettland.

 

Riga är en fin gammal stad med massor av vackra hus.


Många av husen har spännande dekorationer.

 

Men här finns också några hus som jag tycker ser lite konstiga ut.

Det här är ett jättestort bibliotek.

Det här är ett bostadshus.

 Här finns många fina parker.

I Lettland talar man två språk, lettiska och ryska. Jag kan inte lettiska men har lärt mig några ord. 

Kaffe heter kafija, rum heter istaba och simma heter peldet. 


Gata heter iela, den här gatan heter Radio iela, alltså Radiogatan.




 Snart ses vi hemma i Finland igen, tusen kramar av Famo!

До побачення Київ та Україна!

Hej på er mina kära små barnbarnsfilurer!

På återseende Kiev och Ukraina står det högst uppe i dag. Nu är jag snart på väg hem till Finland och till er små guldstrumpetroll! Det ska bli så roligt att träffas.

I går var jag på en resa utanför Kiev.

Då träffade jag en familj som vaktade kor som betade på en åker. Alla som har kor i den lilla byn låter dem beta tillsammans på sådana ställen där det finns gräs. De har alltså inte delat upp alla åkrar utan en del är gemensamma. Byborna vaktar korna turvis.

Pojken på bilden heter Bogdan och är fyra år. Han älskar kor och vill bli traktorförare när han blir stor.

På vägen till byn åkte jag längs en strand. Det var så fint där.

Nu på kvällen tog jag en promenad här i Kiev och tänkte på allt som jag har varit med om. Jag har tyckt så mycket om att bo här.

Här finns hemskt mycket intressant att se och jag har träffat så många snälla och trevliga människor. 

Jag tror att jag alltid kommer att tycka extra mycket om Ukraina och säkert kommer jag att resa hit många gånger till.

Kanske någon av er också nån gång reser hit, vem vet?

Just nu blommar syrenerna och kastanjeträden så fint i Kiev.

Sedan tänkte jag på er och fick hemlängtan.

Tusen kramar av Famo

Hemma hos ett geni

Hej på er små konstnärer!

I vår familj har vi ju en egen konstnär och därför är vi alla ganska intresserade av bilder.

Här i Kiev gjorde jag förra veckan ett tv-program om en konstnär som heter Ivan Martjuk. Programmet kommer på tv i sommar.

En tidning i Storbritannien gjorde en lista på hundra genier som lever nu.

På den listan finns också Ivan Martjuk. Han undrar själv varför han hade blivit vald och berättade att andra konstnärer retar honom för det.

 Han har målat tavlor på väldigt många olika sätt, det tycker jag är spännande. Han berättade att han tycker att det är som att spela ett spel då han målar.

Han drar ett streck, och så är det som om det strecket gav honom en idé till följande streck. Han vet alltså inte alltid en hurudan tavla han tänker måla.

När han var pojke var han elak och stal ägg ur kråkornas bon. Han har ångrat sig och matar nu kråkorna i parken.








 En gång hade en kråka tagit en nöt ur hans hand. Då tyckte han att kråkorna hade förlåtit honom för att han var elak mot dem när han var liten.

Här får ni se flera av hans tavlor.

 Det här är min favorit.

Han har också gjort saker i lera.

Som de här.










På den här tavlan ville han visa hur råddigt några har det. Han berättade att han målade en helt ren och tom del av gårdsplanen för att man riktigt skulle se hur råddigt det var runtomkring.

Kanske ni nu hittar på roliga bilder att rita?

Tusen kramar av Famo!

Tra-la-la-laa, jag var på operaaa!

Hej på er små sångfåglar!

Nu ska ni få se hur fint det är på två operahus i Ukraina. Jag tycker om att gå på opera. Det är som teater men de sjunger istället för att prata och det hörs hela tiden musik.

I söndags såg jag en opera i Odessa och i går i Kiev. I båda städerna har de fina, gamla operahus.

Det här är operahuset i Kiev. Det huset byggdes år 1867. Det är hemskt länge sedan.

Ni ser att det är snö på bilden. Jag tog fotot i vintras.

Till höger på den här bilden ser ni operahuset i Odessa. Det byggdes redan 1810 och är alltså mera än tvåhundra år gammalt.

Det fotade jag medan jag drack kaffe på ett kafé mittemot.

Här ser ni en trappa inne i operan i Odessa.

Och det här är en trappa i Kiev-operan.





Här i Ukraina är det inte så dyrt att gå på opera som i Finland. Men det var dubbelt dyrare i Kiev än i Odessa!

Det här är inne i operahuset i Kiev.

Så här ser det ut inne i operan i Odessa.










På operan hör man hela tiden musik men man ser inte dem som spelar. De sitter i ett litet rum under golvet. Rummet har inget tak och det kallas för orkesterdiket. De som spelar har notblad framför sig så de kommer ihåg hur de ska spela.

Också ekorren fick komma med, den tycker inte lika mycket om opera som jag.

Jag tycker att det är skojigt att tänka på att operor har funnits långt innan det fanns kameror, radio, tv eller datorer.

På den tiden kunde ingen lyssna på musik eller se någon film  hemma. Man kunde aldrig efteråt höra eller se det som en gång hade hänt i operan.
 

Det måste ha känts helt fantastiskt för den tidens människor att få vara med om det.


Nu ska ni sjunga glada sånger!

Tusen kramar av Famo

Ack du gamla Akkerman!

Hej på er små sandkakebagare!

Nu ska ni få läsa om en riktigt väldigt gammal borg.

Den har funnits i nästan tretusen år och heter Belgorod Dnestrovskij. Den har förr haft många olika namn. Den allra längsta tiden hette den Akkerman. Akkerman är turkiska och betyder en vit borg. Belgorod betyder en vit stad.Men borgen är inte vit utan brun, tycker jag.

Borgen ligger på en hög plats vid havet.

De som bodde i den kunde se om det kom någon farande i båt.





Om det var någon elak som kom, kunde de som bodde i borgen skjuta mot dem så de blev rädda och åkte sin väg.

 På den här platsen har det egentligen funnits många borgar.

Först byggde någon en, sedan gick den kanske sönder och någon annan reparerade och byggde till.

Nu är borgen och området innanför murarna riktigt stort.


Det fanns smala stentrappor vid murarna, jag klättrade upp på några av dem, men det var ganska skrämmande.

På ett sätt påminner Akkerman om Borgbacken i Borgå och om Sveaborg i Helsingfors. De är ju också på höga platser därifrån man kan se ut över vatten.

Tusen kramar av Famo!

Trappor hit och dit

Hej på er alla små första maj-firare!

Nu har jag åkt till en stad som heter Odessa. Det är en väldigt, väldigt gammal stad och här har det bott människor från många olika länder. Odessa ligger vid Svarta havet. Ni minns kanske att jag berättade om Svarta havet i fjol när jag var med på de olympiska spelen i Sotji.

Här i Odessa finns det en hög trappa som heter Primorskijtrappan, den kallas också Potemkintrappan.

Den är känd därför att den syntes i en film för länge sedan. Trappan hade från början 200 trappsteg men nu har man tagit bort åtta så den har bara 192 trappsteg kvar. Det är många, åtminstone då man går upp för den.

Det finns också många andra trappor i Odessa. 

Staden ligger på en höjd vid havet och man måste gå uppåt för att komma från stranden till staden.

 Jag såg några riktigt fina trappor i dag.












Det var många som var ute och firade första maj i solskenet.

 Jag såg också några roliga ballonger.










 

Jag tänkte nästan gå och simma men så doppade jag fötterna i vattnet och ojojoj så det var kallt.
















Det var många som lekte på stranden.  

De här solade sig och spelade kort.

 


En så här skojig staty såg jag också.

Här i Odessa finns många vackra hus och fina gårdar.




Här finns också Ukrainas största hamn med en väldig massa lyftkranar.

Nu ska ni ha det så bra och äta munkar eller struvor eller något annat gott!

Tusen kramar av Famo!