Hej på er små sångfåglar!
Nu ska ni få se hur fint det är på två operahus i Ukraina. Jag tycker om att gå på opera. Det är som teater men de sjunger istället för att prata och det hörs hela tiden musik.
I söndags såg jag en opera i Odessa och i går i Kiev. I båda städerna har de fina, gamla operahus.
Det här är operahuset i Kiev. Det huset byggdes år 1867. Det är hemskt länge sedan.
Ni ser att det är snö på bilden. Jag tog fotot i vintras.
Till höger på den här bilden ser ni operahuset i Odessa. Det byggdes redan 1810 och är alltså mera än tvåhundra år gammalt.
Det fotade jag medan jag drack kaffe på ett kafé mittemot.
Här ser ni en trappa inne i operan i Odessa.
Och det här är en trappa i Kiev-operan.
Här i Ukraina är det inte så dyrt att gå på opera som i Finland. Men det var dubbelt dyrare i Kiev än i Odessa!
Det här är inne i operahuset i Kiev.
Så här ser det ut inne i operan i Odessa.
På operan hör man hela tiden musik men man ser inte dem som spelar. De sitter i ett litet rum under golvet. Rummet har inget tak och det kallas för orkesterdiket. De som spelar har notblad framför sig så de kommer ihåg hur de ska spela.
Också ekorren fick komma med, den tycker inte lika mycket om opera som jag.
Jag tycker att det är skojigt att tänka på att operor har funnits långt innan det fanns kameror, radio, tv eller datorer.
På den tiden kunde ingen lyssna på musik eller se någon film hemma. Man kunde aldrig efteråt höra eller se det som en gång hade hänt i operan.
Det måste ha känts helt fantastiskt för den tidens människor att få vara med om det.
Nu ska ni sjunga glada sånger!
Tusen kramar av Famo
Nu ska ni få se hur fint det är på två operahus i Ukraina. Jag tycker om att gå på opera. Det är som teater men de sjunger istället för att prata och det hörs hela tiden musik.
I söndags såg jag en opera i Odessa och i går i Kiev. I båda städerna har de fina, gamla operahus.
Det här är operahuset i Kiev. Det huset byggdes år 1867. Det är hemskt länge sedan.
Ni ser att det är snö på bilden. Jag tog fotot i vintras.
Till höger på den här bilden ser ni operahuset i Odessa. Det byggdes redan 1810 och är alltså mera än tvåhundra år gammalt.
Det fotade jag medan jag drack kaffe på ett kafé mittemot.
Här ser ni en trappa inne i operan i Odessa.
Och det här är en trappa i Kiev-operan.
Här i Ukraina är det inte så dyrt att gå på opera som i Finland. Men det var dubbelt dyrare i Kiev än i Odessa!
Det här är inne i operahuset i Kiev.
Så här ser det ut inne i operan i Odessa.
På operan hör man hela tiden musik men man ser inte dem som spelar. De sitter i ett litet rum under golvet. Rummet har inget tak och det kallas för orkesterdiket. De som spelar har notblad framför sig så de kommer ihåg hur de ska spela.
Jag tycker att det är skojigt att tänka på att operor har funnits långt innan det fanns kameror, radio, tv eller datorer.
På den tiden kunde ingen lyssna på musik eller se någon film hemma. Man kunde aldrig efteråt höra eller se det som en gång hade hänt i operan.
Det måste ha känts helt fantastiskt för den tidens människor att få vara med om det.
Nu ska ni sjunga glada sånger!
Tusen kramar av Famo
