Jobba, jobba!

Hej på er ni flitiga små myror!

Den här gången vill jag visa några bilder av olika människor som jobbar.

Titta hit en stund!

 Här håller de på och reparerar en många hundra år gammal borg.

Det ser lite farligt ut, tycker jag.

Också det här ser ganska vingligt ut.

En fotograf filmar, en tant hänger tvätt och några städar en park:

Titta en så liten grävmaskin:

Och vilken underlig kvast han har:

Ha en riktigt rolig dag, skratta mycket och lek snällt!

Tusen kramar av Famo

Hästkrafter

Hej på er alla småsmulor!

I dag har jag tittat på bilar och annat som rör sig i trafiken här i Moldavien.
Det första jag såg då jag gick ut i morse var sådana som bytte till vinterdäck på sina bilar. Och det gjorde de ute på gatan. Först trodde jag att det var något fel på bilen som var utan däck, men sedan förstod jag vad det handlade om.

Här ser man inte bara bilar på vägarna utan också hästar.

                  
                 



 Ibland är de parkerade vid vägen.

Dessutom har jag sett en stackars frysande traktor i dag.

Hej, hej, ha det bra och här kommer en miljon hälsningar och sex kramar av Famo!

Snö, gäss och busungar.

Hej alla gullegryn!

Den här gången är jag på resa i ett land som heter Moldavien.

Så här ser deras flagga ut. Den finns inte i det där flaggspelet vi brukar spela, eller hur?

Jag är jätteförvånad över att här är så kallt. Dessutom har de snö.   

Och så har de massor av gäss som kacklar omkring.

I dag har jag träffat sådana barn som inte har det så bra. De blev väldigt glada över att få kläder som era mammor hade packat ihop och skickat hit.  Deras ansikten syns inte på något foto för de ville inte visa dem. 

Så här ser deras tofflor ut.

Så här bor en flicka och hennes mamma:

Tusen kramar av Famo.

Det är Famodag i dag, stod det i tidningen.

God dag ärade barnbarn!

I dag är jag så här högtidlig därför att det är farföräldrarnas och morföräldrarnas dag. Åtminstone stod det så i tidningen. Jag har ingen aning om vad man ska göra den dagen. Kanske Famo till exempel får sova nästan hela dagen och äta godis före maten? 

På ryska heter både farmor och mormor samma sak: BABUSJKA. Ofta säger man babulja eller babul om man vill vara riktigt kärleksfull. 

Det är lite skojigt att det finns två olika ord för barnbarn på ryska. Ett pojk-barnbarn heter VNUK och ett flick-barnbarn VNUTJKA. Fast mest talar mommorna och famorna (och mofona och faforna) bara om barn och man vet inte om de menar sina egna barn eller sina barnbarn.

Det här fotot visar en babusjka i ett land som heter Vitryssland. Hon är så liten och kort att hönorna ser riktigt stora ut. Höna heter förresten KURITSA på ryska.

Hon berättade att hon har sju barn och väldigt många barnbarn. Jag minns inte hur många. Därför kan man kalla henne en rik mormor eller farmor. Det är BOGATAJA BABUSJKA på ryska. Man kallar sådana som har många barnbarn rika. Jag är också en rik farmor, och det är er förtjänst. Tack, kära ni!

I dag skickar jag trehundrasjuttiosju kramar till var och en av er,

alltså himla många kramar av Famo K.

De hugger i sten

God regnvädersdag på er små kurabyxprinsessor och stövelprinsar!

Jag sitter och tittar på bilder från min resa till Armenien och vill visa er några av dem igen.

Det här stället såg jag en dag då jag traskade omkring i staden Jerevan:

Det såg så intressant ut att jag stannade och frågade vad de egentligen höll på med. En av männen berättade att de hugger ut ett slags minnesstenar. Det är en särskild sorts stenar som man sedan ställer på gravar men också på andra ställen. De kan resas på sådana platser där det har hänt något speciellt.

Sådan stenar har man huggit ut i Armenien i mera än tusen år. De som är gamla ser slitna ut, de nya är släta och fina.

De här stenarna har ett speciellt namn, de heter chatjkar. Ojoj, så krångligt, man ska uttala det hatschkar, nästan som en nysning: hatjo!

Det är säkert jättesvårt att hugga ut så här fina mönster i sten. I Finland tror jag att vi har så hårda stenar att det är omöjligt men i Armenien finns det sådant som kallas sandsten som inte är så hård.

Man skulle kanske kunna göra liknande figurer av modellera, eller skära ut mönstret i en halv potatis och sedan styrka färg på och stämpla figurer på papper eller tyg. Det kanske någon av er kan pröva på? Kanske ni kan hitta på ännu flera sätt att göra något liknande, vem vet.

Hatjo-hatja-hatjosan på er nu, försök att inte bli förkylda!

Tusen kramar av Famo K

Till Sharie, Dante, Ronja, Stella, Dhani och Vera

Hej på er små fina filurer!

Det här är er blogg. Ja, egentligen är den ju min men jag skriver den för er.

Nu när jag åter ska ut i världen på en tid kommer jag att sakna er. För att ni ska veta vad jag gör och vad jag ser har jag hittat på den här bloggen. Ni som inte själva får gå in på datorn får be mamma eller pappa om hjälp.

Det är fortfarande många veckor tills jag flyttar till Kiev, men jag ska resa lite också före det. Och jag kom ju nyss hem från en resa. Därför börjar jag redan nu skriva den här bloggen.

De här bilderna kommer från Jerevan som är huvudstad i ett land som heter Armenien. Barnen går i första klass. I Armenien börjar man skolan när man är sex år. De hade kommit till det här stället för att lova att de ska vara flitiga och duktiga i skolan. Statyn som de står framför föreställer en man som för många, många hundra år sedan hittade på de armeniska bokstäverna. De ser helt olika ut än våra bokstäver. Alla barn har liknande kläder på sig i skolan, vit blus eller skjorta hör till. Som ni ser har många flickor fina rosetter i håret. Jag vet inte hur man knyter så stora rosetter.

På den här skylten ser ni armeniska bokstäver, jag har ingen aning om vad där står:

Nu mina små sockergryn slutar jag för i dag. Tusen kramar av Famo K.